Ingen kan göra allt – men alla kan göra något.

Under de nio senaste månaderna har saker hänt som har satt igång tankar hos mig. Tankar som sträcker sig från det stora ideologiska till det lilla praktiska; från världsläget, EU, Sverige till Solna och mig själv; från situationen i mellanöstern via Grekland och Ungern till Solna och en nedlagd skola i Huvudsta.

Några saker som jag minns tydligt: Min sambo och jag bilade fram och tillbaka till Grekland. Vi såg flyktingar som vandrade längs vägarna i Serbien och i Makedonien. Vi blev avvisade av ungersk polis när vi försökte ta bilder av det stängsel som de just då hade börjat bygga längs landets gräns söderut. (Det renderade en notis i lokaltidningen med Gustavos bild av den eskorterande polisbilen som ”Veckans bild”.) I samma veva höll Guy Verhofstadt ett fenomenalt tal i EU-parlamentet som gästades av Greklands premiärminister Tsipras (googla ”Verhofstadt plenary speech on Greece”!). Där fick jag en ny liberal förebild i europeisk politik och det blev tydligt hur viktigt det är att Europas länder samarbetar – både i frågor som handlar om enskilda länders ekonomi (som det här talet handlade om) och inte minst i flyktingfrågor. Migrationsverket frågade på ett närmast desperat sätt kommuner runt om i Sverige efter lokaler som kunde upplåtas tillfälligt för enkelt husrum och bespisning av de flyktingar som kom i större antal än vad man kunde hantera med ordinarie mottagningssystem. Det var sommaren och hösten förra året.

Jag är stolt över att vi i Solna räckte upp handen när Migrationsverket och flyktingarna behövde hjälp. På rekordtid lyckades vi ordna ett evakueringsboende i fd Stenbackaskolan. Där har jag, tillsammans med min kommunalrådskollega Marianne Damström Gereben, hennes syster och min sambo, spenderat en hel del fritid under årets första månader. Vi ordnade bl.a. provisorisk skola för de flyktingbarn som bodde där i flera månader utan vettig fritidssysselsättning eller skolgång.

Det var där tankarna strålade samman. Så här: Jag är för en human, generös och ansvarstagande flyktingpolitik. Human i bemärkelsen att vi ska se alla individer utifrån ett okränkbart människovärde och respektera de deklarationer som talar så tydligt i högstämda ordalag om asylrätt, skyddsbehov, flyktingstatus m.m. Generös i bemärkelsen att vi ska anstränga oss för att ta emot så många vi kan. I tider då det är många som behöver fly så blir det många som kommer. Då kan vi inte börja relativisera och med automatik höja trösklarna. Ansvarstagande innebär att alla länder i Europa måste hjälpa till. Inte bara Sverige och Tyskland. Det innebär också att kommuner runt om i hela Sverige måste hjälpa till. Inte bara några få. Mottagandet måste ske på ett ordnat och hållbart sätt så att det blir bra både för de flyktingar som faktiskt behöver skydd, för dem som inte behöver det och ska sändas tillbaka och för oss som redan lever i de mottagande samhällena och som till sist och syvende finansierar det hela med våra skatter.

Vad som blivit tydligt för mig är att man inte ena dagen kan hävda att vi ska ha en generös flyktingpolitik och nästa dag sitta hemma i soffan och låta andra ta ansvar för följderna. Det var därför jag anmälde mig som volontär och jobbade på evakueringsboendet. Det var därför jag via kultur- och fritidsförvaltningen (där jag ju är ordförande i nämnden) och genom kontakter med föreningar i Solna gjorde vad jag kunde för att ordna en vettig fritid för flyktingarna på evakueringsboendet. Det samlades in skridskor, vinterkläder och leksaker. Vi hämtade överblivet undervisningsmaterial från sambons skola. Vi skramlade fram tider då kommunala skolors gymnastiksalar ändå stod tomma. Vi gick med grupper av flyktigar för att se basket-matcher och barnteater. Vi sorterade och delade ut skänkta kläder och skötte matbespisningen.

Allt detta är jag otroligt glad över att jag gjort. Jag fick lära känna några av de vuxna flyktingarna och de flesta av barnen. Vi fick höra deras berättelser och har kontakt med ett par av familjerna fortfarande efter att de nu flyttat vidare i mottagningssytemet. En familj till Värmland, en till en bruksort i Bergslagen och en till Gotland.

En stilla uppmaning till er som läser detta: Kanske finns det något också du vill och kan göra? Ta kontakt med oss på Liberalernas kansli här i Solna eller läs vart du kan vända dig på www.solna.se/flyktingar.

Jag lovar dig – förutom att du gör en insats för en annan människa så får du nya värdefulla kontakter med flyktingar eller med andra volontärer. Det har åtminstone för mig varit givande. Sedan är väl altruismen sådan att det ofta finns ett egoistiskt inslag där också. Man mår bra av att veta att man har hjälpt en person som behövt stöd.

Ingen kan göra allt – men alla kan göra något.